Gamla visor och skillingtryck - Tredje samlingen

 

Embed or link this publication

Description

Visor att minnas

Popular Pages


p. 1

Visor att minnas Gamla visor och skillingtryck Tredje samlingen

[close]

p. 2

Visor att minnas Gamla visor och skillingtryck Tredje samlingen Adjö, farväl för sista gång Alpens ros Alundavisan Björkens visa Blomman och fjärilen Bonden och kråkan Det stod två gummor Det var en gång en båtsman Elvira Madigan Farmareflickan Gällivarevisan Han hade sglat för om masten Herrarna i hagen Holmgrens anteckningsbok I en sal på lasarettet Löjtnanter borde aldrig finnas till Motorcykeln Musikmjölkningen Märk hur vår skugga O, Susanna 21 10 23 24 39 34 42 38 6 35 36 43 32 14 7 40 46 48 5 19 O tysta ensamhet Och jungfrun gick åt killan På Djurgårdsslätten Sandahls kanon Si god afton och god kväll Skatan sitter på kyrketorn Solen glimmar blank och trind Som en eld och som ett väder Stadsbudsvisan Sveriges landskap Till lags åt alla Till Österland Träd fram du nattens gud Tycker du om mej? Vaggvisa för min son Carl Vi sålde våra hemman Vildandens klagan Värnamovisan Wallenbergsvisan Älvsborgsvisan 27 25 9 12 22 30 2 31 44 37 16 26 4 20 1 28 8 15 17 18 Musik att minnas, Källslätten 12, 647 91 Mariefred www.musikattminnas.se © 2016 Musik att minnas och Anders Berglund

[close]

p. 3

81. Vaggvisa för min son Carl den 18 augusti 1787   Am     E     Am    Lil - la Carl sov sött i frid! Ty du får tids nog va - ka,   tids nog se vår E Am           on - da tid och hen - nes gal - la sma - ka. E   Värl - den är en Dm E   sor - ge - ö: Am E     Bäst man an - das Dm  ska man E  dö Am   och bli mull  till E Am  ba - ka.  Am E 2. En gång, där en källa flöt Am förbi en skyl i rågen, E stod en liten gosse söt Am och spegla sig i vågen. E Dm E Bäst sin bild han såg så skön Am E Dm E uti böljan, klar och grön, Am E Am strax han inte såg den. Am E 4. Sova lulla, lilla vän. Am Din välgång alla gläda. E När du vaknar ska vi sen Am dig klippa häst och släda; E Dm E sen små hus av kort - lull, lull - Am E Dm E ska vi bygga, blåsa kull Am E Am och små visor kväda. Am E 3. Så är med vår levnad fatt Am och så försvinna åren. E Bäst man andas gott och glatt Am så lägges man på båren. E Dm E Lilla Carl skall tänka så Am E Dm E när han ser de blommor små Am E Am som bepryda våren! Am E 5. Mamma har åt barnet här Am små gullskor och guldkappa; E och om Carl beskedlig är Am så kommer rättnu pappa. E Dm E Lilla barnet namnam ger... Am E Dm E Sove lulla! Ligg nu ner, Am E Am och din kudde klappa! 1

[close]

p. 4

82. Solen glimmar blank och trind   E      AE  So - len glim - mar blank och trind,       H7  E  vatt - net likt en spe - gel.  E      AE  Små - ning - om upp - blå - ser vind   H7            H7  E  i den fall - na se - gel.   Vim - peln sträcks och med en år Ol - le på en hö - båt står,  E     Kjers - tin ur AE   ka - ju - tan går,       skju - ter lås och H7 E  re - gel. E AE 2. Stålet gnistrar, pipan tänds, H7 E Olle klår sitt öra; E AE rodret vrides, skutan vänds, H7 E gubben har att göra; H7 under skarpa ögonbryn grinar han mot soln i skyn; E AE Kerstin, gubbens hjärtegryn, H7 E skall nu seglen föra. E AE 3. Seglen fladdra, skutan går, H7 E Jerker tar sin lyra E AE lyran brummar, böljan slår, H7 E allt med våld och yra; H7 skutan knarkar, bräcklig, gles vimpelns fläkt i toppen ses. E AE Tuppen gol så sträv och hes. H7 E Nu slog klockan fyra. E AE 4. Movitz, stöt åt dem i lurn, H7 E som på skutan fara. E AE Olle, du, vad kostar tjurn? H7 E lyssna vad de svara! H7 Hör, var är ni hemma, ni? Ifrån Lovön komma vi E AE med grönsaker, silleri, H7 E mjölk och äpplen klara. E AE 5. Ulla, fästman på dig ser. H7 E Kom, min Norström lilla, E AE sätt dig bredvid mig, sitt ner, H7 E fritt din låga stilla! H7 Vi ha alla samma rang. Lustigt! Hör basuners klang! E AE Prosit och contentement! H7 E Dyrbar ögonvila. 2

[close]

p. 5

E AE 6. Morgonsupen, Movitz, går, H7 E ljuvligt böljan svallar. E AE Ser du Ekensberg? Gutår! H7 E Hör hur folket trallar. H7 Där framsätter en sin fot, klotet käglorna slår mot; E AE hör du dunsen av hans klot H7 E uti bergen skallar? E AE 7. Lossa tågen, seglen fäll, H7 E ren syns Skinnarviken, E AE med dess kojor och kastell, H7 E branta berg och diken. H7 Under små kolsvarta tak gnälla pumpar, eld och brak, E AE hästen sträcker foten spak, H7 E gnäggar, rädd för spiken E AE 8. Allstäds gott, men hemma bäst! H7 E Sakta, lät oss unna E AE vattukörarn med sin häst H7 E välva om sin tunna; H7 kärlet glittrar, hjulet går, sprundet sprutar, hästen slår. E AE Om den prakt för ögat står H7 E sjunga de som kunna. E AE 9. Norström stjälper sin peruk H7 E av sin röda skalla, E AE och min Ulla, blek och sjuk, H7 E lät sin kjortel falla, H7 klev så bredbent i paulun; Movitz efter med basun; E AE maka åt dig, Norström! Frun H7 E hör ju till oss alla. 3

[close]

p. 6

83. Träd fram, du nattens gud     C     G   Dm  G7   C  Em Am      Träd fram, du nat - tens gud, att so - lens lå - gor däm - pa bjud stjär - nan på din Em   sky Am Dm D7 G C G D7 G                mot af - ton - rod - nan käm - pa, gör ljum - ma böl - jan kall,  slut A7 Dm         G7 C     G7 C    F C   ö -gats för -låt till, kom lind - ra kval och kräm - pa och blo - dets he - ta svall. C G Dm G7 C Vid källan allt är tyst, knappt rör sig minsta myra Em Am Em Am Dm D7 G när mot dess klara djup Timantes i sin yra C G D7 G bespeglar månans klot. A7 Dm G C G7 På grenen av en alm Alexis hängt sin lyra, CF C och slumrat vid dess fot. C G Dm G7 C Nu råder nattens frid, och ögat vill dig sluta, Em Am Em Am Dm D7 G lägg bort din pipa Pan! Alexis, tag din luta, CG D7 G och sjung i skogens valv! A7 Dm G C G7 Cykloper, fauner, tyst! Hålt gastar, opp att tjuta C FC vid storm och jordeskalv. C G Dm G7 C Arachne, fäll din nål och lät din ränning stanna; Em Am Em Am Dm D7 G kan du ditt ömma bröst mot lutans våld bemanna? CG D7 G Nej, lyssna vid hans slag. A7 Dm G C G7 Vulcan, lägg släggan ner, håll handen för din panna. C FC Men nu - nu somnar jag. 4

[close]

p. 7

84. Märk hur vår skugga    Em  H7 C         G  Märk, hur vår skug -ga, märk,Mo-vitzmon frère, Em       H7   in - om ett mör - kersig slu - tar,  Em H7 C Am            Em  Am    Em H7 Em   hur guld och pur - pur i sko -veln, den där, byts till grus och klu - tar.   G       D      Em   H7      Vin - kar Cha-ron från sin bru -san-de älv, och tre gång -er sen död - grä- va-ren själv,   Em       H7 Em H7 C Am             mer du din dru - va ej krys - ter. Där - fö - re, Mo - vitz, kom hjälpmig och välv  Em  Am    Em H7  Em    grav - sten ö - ver vår sys - ter! Em  H7 C G Ack, längtansvärda och bortskymda skjul Em H7 under de susande grenar, Em H7 C Am där tid och döden, en skönhet och ful Em Am Em H7 Em till ett stoft förenar! GD Till dig aldrig avund sökt någon stig; Em H7 lyckan, eljest uti flykten så vig, Em H7 aldrig kring grifterna ilar. Em H7 C Am Ovän där väpnad, vad synes väl dig, Em Am Em H7 Em bryter fromt sina pilar. Em H7 C G Så gick till vila, från slagsmål och bal, Em H7 grälmakar Löfberg, din maka, Em H7 C Am där, dit åt gräset långhalsig och smal Em Am Em H7 Em du än glor tillbaka. GD Hon från Dantobommen skildes i dag Em H7 och med henne alla lustiga lag. Em H7 Vem skall nu flaskan befalla? Em H7 C Am Torstig var hon och uttorstig är jag; Em Am Em H7 Em vi är torstiga alla. 5

[close]

p. 8

85. Elvira Madigan   A        E7        A  Sor - ge - li - ga sa - ker hän - da än i vå - ra dar min-sann.   E7     A     E7       A  Sor - ge - li - gast är dock den - na om El - vi - ra Ma - di - gan.   E7     A     E7      A   Sor - ge - li - gast är dock den - na om El - vi - ra Ma - di - gan. A 2. Vacker var hon som en ängel E7 A ögon blå och kinder röd, E7 A smärt om livet som en stängel E7 A men hon fick en grymmer död. A 6. Så till Danmark styrdes färden, E7 A men det tog ett sorgligt slut, E7 A ty långt ut i vida världen E7 A längta de att slå sig ut. A 3. När hon dansade på lina E7 A likt en liten lärka glad E7 A hördes bifallsropen vina E7 A ifrån fyllda bänkars rad. A 7. Det tog slut på deras pengar, E7 A ingenting att leva av! E7 A För att undgå ödet stränga E7 A taga de sin ro i grav. A 4. Så kom greve, löjtnant Sparre, E7 A vacker var han, utav börd E7 A ögon lyste, hjärtat darra, E7 A och hans kärleksbön blev hörd. A 8. Så pistolen greven lade E7 A i sin hand och sikte tog E7 A skottet träffa´ Elviras hjärta E7 A knappt hon andas förr´n hon dog. A 5. Greve Sparre han var gifter, E7 A barn och maka hade han E7 A och från dessa nu han rymde E7 A med Elvira Madigan. A 9. Ack, hör nu, Ni ungdomsglada E7 A som så sällan ser Er för E7 A att Ni ej i blod få bada E7 A ock en gång förrän Ni dör! 6

[close]

p. 9

86. I en sal på lasarettet     C   G7  C      F   C  I en sal på la - sa - ret - tet, där de vi - ta säng - ar stå F    C F C G7 C      li - ten bröst - sjuk flic - ka, blek och tärd med loc - kigt hår.  låg en C G7 C 2. Allas hjärtan vann den lilla FC där hon låg så mild och god. FC Bar sin smärta utan klagan FC G7 C med ett barnsligt tålamod. C G7 C 3. Så en dag hon frågar läkarn, FC somvid hennes sida stod: FC Får jag komma hem till påsken F C G7 C till min egen lilla mor? C G7 C 4. Läkarn svarar då den lilla: FC Nej, mitt barn, det får du ej, FC men till pingsten kan det hända F C G7 C du får komma hem till mor. C G7 C 5. Pingsten kom med gröna björkar FC blomsterklädd står mark och äng, FC men den lilla, sjuka flickan F C G7 C låg där ständigt i sin säng. C G7 C 6. Så på nytt hon frågar läkarn FC som vid hennes sida står: FC Får jag komma hem till hösten F C G7 C till min egen lilla mor? C G7 C 7. Läkarn svarar ej den lilla, FC men strök sakta hennes hår, FC och med tårar i sitt öga F C G7 C vänder han sig om och går. C G7 C 8. Nu hon slumrar uti mullen FC sover sött i snövit skrud. FC Från sin tåligt burna längtan F C G7 C har hon farit upp till Gud. 7

[close]

p. 10

87. Vildandens klagan   G     D7               Till nord - li - ga lan - den vi fo - ro om vå - ren att häc - ka i sä - ven som     G       C    D7    för - ut om å - ren. Vi bygg - de vårt bo ut - i kär - lek och   G       C    D7    G   tro. Vi bygg - de vårt bo ut - i kär - lek och tro. G D7 2. En afton så sakta vi summo i säven, G en båt syns i fjärran och framme i stäven C D7 G //: en jägare stod och han sökte vårt blod :// G D7 3. Och strax på minuten det blixtrar och knallar, G min make är skjuten, hans ångestrop skallar... C D7 G //: jag manade då till flykt mina små.:// G D7 4. De kära som flydde jag ej kunde följa G min sargade vinge jag ej kunde dölja. C D7 G //: I djupet jag dök ifrån blixtar och rök.:// G D7 5. Sen dess har jag varit båd´ fjärran och nära G runt sjöarna farit och sökt mina kära, C D7 G //: men mött mina små har jag aldrig ändå.:// G D7 6. För männ´skor mig akta av detta jag lärde G i vass-skydd så sakta jag drar nu min färde C D7 G //: Till obebodd ö uti villande sjö.:// Texten till Vildandens klagan är skriven av Johan Bernhard Gauffin. Den publicerades i tidningen Barnavännen 1886. Tre år senare komponerade Elna Nilsson melodin. Då var hon bara 14 år gammal. På 1950-talet sjöngs sången in på skiva av Thory Bernhards. 8

[close]

p. 11

88. På Djurgårdsslätten     G    D7          G    På Djur-gårds -slät -ten en lör-dags kväll jag möt- te ho-nom, han var så snäll. Förmitt på C      G  slät - ten han knöt min sko     D7      G  och vi fick säll- skap till Bell - mans-ro.  G D7 2. Där ute i gräset vi slog oss ned, G allt intill roten utav ett träd, CG på samma ställe som Bellman sto´ D7 G när han sjöng visor vid Bellmansro. G D7 6. Då gick han bort att beställa den G och sade vänta, min kära vän. CG Jag vänta länge, det skall I tro, D7 G jag väntar ännu vid Bellmansro. G D7 3. Där la´ han hand sin allt uti min, G i mina ögon han titta in, CG han lova kärlek, han lova tro, D7 G han lova kvällsmat på Bellmansro. G D7 7. Jag har ett minne; det var hans blick, G det var det sista när som han gick, CG men jag har ett till uti mitt bo, D7 G sen den där kvällen vid Bellmansro. G D7 4. Sen la´ han armen omkring mitt liv G i fjärran hördes ett positiv, CG musikens toner satt gång min blo´ D7 G och jag såg himmelen vid Bellmansro. G D7 8. Nu åren flyktat, de svunnit har G och under tiden han blivit far, CG men får jag fatt´in jag slår min klo D7 G i både honom och Bellmansro. G D7 5. Sen ville jag ha den maten som G han hade lovat när som han kom. CG Han hade lovat mej kabeljo, D7 G med fin-fin senapssås på Bellmansro. Genom en resolution den 18 april 1828 fick hovkonditor S.D. Carlmark nyttjanderätt till ett välbeläget område norr om Oakhill, där flera vägar möttes. Här byggde han en konditoributik, vilken så småningom blev en punschpaviljong. Sedan Bellmanbysten avtäckts blev Carlmarks paviljong ett omtyckt samlingsställe och döptes om till Bellmansro. 1832 genomgick Bellmansro en omyggnad. Då byggdes två ekar in i verandan, från vilken man hade fri utsikt över Stora vägen med dess gående och åkande.Under 1870-talet övergick konditoriet till att bli värdshus. En eldsvåda 1952 innebar slutet för det gamla värdshuset Bellmansro. 9

[close]

p. 12

89. Alpens ros    G   D7            Up - på al - pens högst be - läg - na spi - ra dit ej nå - gon mänsk -lig fot kan G           C       nå, där syns en alp - ros si - na stäng - lar vi - ra in - ut - i G    D7    G    ber - gets högst be - läg - na vrå. G D7 2. Uti dalen växte upp en blomma G ja, lika skön som alpens fagra ros. C Så många friare till henne komma G D7 G och alla ville äga alpens ros. G D7 3. Ack, I blommor, suckade hon ofta G den som finge äga er en stund C och så känna huru skönt ni dofta G D7 G och trycka blott en kyss på eder mun. G D7 4. Så hon tänkte då en yngling sade: G Hör du, Elin, vill du bli min brud? C Allt mitt guld jag för din for nedlade G D7 G och klädde dig i alpens blomsterskrud. G D7 5. Nej, hon sade, ingens brud jag bliver G förrän som han mig ett löfte ger, C och det är, han mig en alpros giver G D7 G en enda blott, jag fordrar inte mer. 10

[close]

p. 13

G D7 6. Och Kuno klättrar upp för bergets klippa G tills han kom dit där blomman slagit rot. C Hans enda handtag var en blomsterknippa G D7 G och mot en tuva stödde han sin fot. G D7 7. Elin, se, här har du dina blommor! G Men vad är det? En alpros vit som snö. C Elin, vänta, se nu snart jag kommer. G D7 G Min Gud, jag faller! Låt mig inte dö! G D7 8. Så han ropte när han störta neder G ifrån bergets högst belägna topp. C Uti dalen ligger blott hans kläder G D7 G och hans rysligt sönderslagna kropp. G D7 9. Elin ville skynda hän från gillet, G när hon fick se den döde då hon skrek: C O store Gud, nu har jag själv förspillt G D7 G livet för den som nu jag älskade. G D7 10. Elins fader även kom till stället G då döden allt förenat båda två. C Och hela byn med honom tårar fällde, G D7 G ett brudpar döden gjorde dem ändå. G D7 11. Nu ej pennan här må längre rita G uppå kvinnors trots och övermod. C Alpens rosor äro ej mer vita G D7 G De äro färgade av Kunos blod. 11

[close]

p. 14

90. Sandahls kanon Text: Frans Hodell   G   Am D7          En yn - ke - lig vi - sa jag bör - jar att sjung - a med an - de och        G        C    själ och med kropp och med tung -a, med hjär - ta, med stru - pe, med hals och med  Am   G      D7    G   ton om en som blev to - kig i San - dahls ka - non. G Am 2. Det var just en flicka som bodde på söder D7 G som mistat båd´ fader och moder och bröder. C Am För alla var gångna till himmelens zon G D7 G precis som åt fanders, herr Sandahls kanon. G Am 3. Och flickan på söder hon hette Fredrika D7 G och plägade ofta i Dagbladet kika. C Am En dag var hon inne hos hökarn i bo´n, G D7 G och då fick hon läsa om Sandahls kanon. G Am 4. Hon läste att den som sig ville begiva D7 G till Danviken skulle ett slughuvud bliva. C Am Om blott man sig ställde och titta från bron, G D7 G på båten som sprängdes av Sandahls kanon. G Am 5. Och flickan satt på sig den sötaste minen D7 G och koftan och kjolen och så krinolinen. C Am Och sedan till Danviken tog hon motion G D7 G men såg varken båt eller Sandahls kanon. 12

[close]

p. 15

G Am 6. Si, saken var den att mitt oppe i ståten, D7 G så kom själva fan och sig satte i båten. C Am Och folket ju därför i land måste ro´n, G D7 G sen gav de på båten Herr Sandahls kanon. G Am 7. När detta var gjort, börja´ mängden att hurra D7 G och sedan så gick det precis som en snurra. C Am Att bära framåt uti likprocession, G D7 G hin håle och båten och Sandahls kanon. G Am 8. Men flickan hon stannade vid hospitalet, D7 G det var ju naturligt, när allt var så galet. C Am Och ännu så står hon och tittar från bron, G D7 G men slug blir hon aldrig på Sandahls kanon. Sandahls kanon Sandahls kanon bygger på en verklig händelse som inträffade den 14 august 1865. I dagspressen stod att läsa om en märklig uppfinning, som mot betalning kunde beskådas vid Danviken i Stockholm. En stor mängd åskådare samlades för att få se en nykonstruerad undervattenkanon som skulle spränga ett fartyg i luften. Tyvärr var det hela en bluff. Uppfinningen bestod i en roddbåt med en bleckburk. Eftersom Sandahl själv inte närvarade vid evenemanget beslöt den ilskna folkmassan att släpa hem båt eländet till honom. De drog upp båten och drog den genom stadens gator i riktning mot Södermalmstorg, där Sandahl bodde. Snart hejdades man dock av polisen och i brist på andra idéer vräkte man till slut ned båten i Järngraven. Källa: Staden sjunger Paridon von Horn - Fritz Gustaf Sundelöf 13

[close]

Comments

no comments yet