I Rörelse nr 1

 

Embed or link this publication

Description

Socialdemokratisk idédebatt i Sörmland

Popular Pages


p. 1

I RÖRELSE HELÉN PETTERSSON EN RÖD RÖSTS DÖD: REPORTAGE OM FOLKET SOCIALDEMOKRATISK IDÉDEBATT I SÖRMLAND NR 1 2015 Sara Karlsson | Johan Rocklind | Sofia Amloh DEBATT: Emma Larsson Modernisera valberedningen

[close]

p. 2

LEDARE VI MÅSTE HÅLLA RÖRELSEN I RÖRELSE ”Vi startar en tidning!”, utbrast någon och genast var skissblocket framme. Tänkbara teman, delar och skribenter klottrades entusiastiskt ner. Under ett antal timmar existerade ingenting annat. Utom möjligtvis vinet, som bara underströk vilken fantastisk idé detta var. Vi befinner oss i en brännande tid. Saker förändras snabbt och allt tycks mer flyktigt. Vi står inför - eller mitt uppe i - kriser av olika slag. Klimatet, ojämlikheten, ekonomin. Terrorhot och krigsscener som kryper allt närmre. Fascismen som åter växer sig starkare runt om i Europa. Scenen utspelades för bara några veckor seMen vi befinner oss också i en spännande tid. dan. Men låt oss backa lite ytterligare. Vi tre är Stora tekniska framsteg, en ökad individuapartivänner, och vänner. Förutom allt annat lisering och en tilltagande globalisering kan som förenar oss har vi alla under en tid gått skapa utrymme för helt nya levnadsvillkor, med den gnagande känslan av att det finns ökat handlingsutrymme och en mer samså mycket som så många har att säga, men manflätad värld. Denna utveckling ställer som aldrig blir sagt - elhelt nya krav på hur poliler mottaget. Vi skriver på ”hur ska man kunna rida på tik utformas och bedrivs. debattsidor, för att nå vältoppen av något man inte jare och utmana politiska Vår uppgift är att omsätta motståndare. Vi för sam- ens kan urskilja?” denna potential i en protal i sociala medier, gillar gressiv politik som bygoch delar. Men var finns utrymmet för de mer ger jämlikhet, hållbarhet och gränslös solidjuplodande och prövande resonemangen? daritet. Världen förändras, vare sig vi vill det Knappt någonstans, konstaterade vi. Och om eller inte. Frågan är om vi vill påverka hur. vi, med förtroendeuppdrag och de plattformar de ger tillträde till, bär denna känsla, då Samtidigt tycks det politiska samtalet snämåste det finnas långt fler än vi som gör det. vas in, fragmentariseras eller helt enkelt ersättas av en tumme upp. Det analytiska Den tyska socialdemokraten Willy Brandt samtalet tycks för svårt, trögt och ”säljer” beskrev reformismen som konsten att ”rida inte. Men hur ska man kunna rida på toppå toppen av tidens våg”. Det är måhända pen av något man inte ens kan urskilja? ett slitet citat, men icke desto mindre värdefullt att bära med sig. Vi är övertygade om att Så ja, nu är vi här. Tidningen är här. Och även denna konst bemästras bäst genom en levanom det är ett visst mått av egenterapi så är den de idédebatt, där det finns utrymme att kika inte bara till för oss. En del av er kommer kanrunt hörnet och tänka ofärdiga tankar högt. ske avfärda oss som pretentiösa, flummiga eller uppblåsta. Men förhoppningsvis kommer många av er att uppskatta tidningen, och själva vilja skriva i den. Tidningen i sig kommer inte att revolutionera något. Men den kan vara ett av många bidrag till att hålla oss i rörelse. JOHAN ROCKLIND SARA KARLSSON SOFIA AMLOH 2

[close]

p. 3

VI GÖR TIDNINGEN Sara Karlsson Riksdagsledamot från Eskilstuna, brinner extra för miljö och jämlikhet. Johan Rocklind Kommunalråd i Gnesta, brinner extra för globala frågor och mänskliga rättighteter. Sofia Amloh Miljönämndsordförande i Nyköping, brinner extra för facket och jämställdhet. Anna Olsson har tagit bilden på framsidan och Erik Unnerdal bilderna på redaktionen. Oskyldiga i övrigt. KRÖNIKA SOCIALDEMOKRATIN SKA TRYCKA TILLBAKA EGOISMEN TILL HELVETET Dagligen blir vi matade med uppmaningar, tips och idéer hur vi ska förändra oss och våra liv. Från morgon till kväll, barn såväl som vuxen, intalas vi att samhället inte har något större ansvar eller inverkan för hur vi kan påverka våra liv, utan att jag själv är min lyckas smed. Individen sätts allt mindre in i ett sammanhang, istället positioneras perspektivet bort från det kollektiv som vi faktisk beninner oss i. I strävan efter lycka, framgång och välmående har vi någonstans tappat fokus på det som omger oss. Vi måste zooma ut. Här står vi, dagligen uppmuntrande och indoktrinerad med fokus på ego, vi reser blicken och ser oss om, och vi förvånas och förföras över det klimat som uppstått i världen. Vi läser på löpsedlarna om hur vi våldför oss på varandra, hur rika finansmän plockar ut bonus efter bonus samtidigt som Rumänska tiggare blir bortjagade från våra gator. I strävan efter lycka och välgång, med individen som utgångspunkt, har vi tappat fokus på det mest fundamentala verktyget vi har; det kollektiva stödet. Den individuella strävan lägger en grund för en mentalitet som i stor utsträckning bäddar för större klyftor, minskad förståelse och ett råare, mer självcentrerat klimat. Vi behöver hitta kittet som limmar ihop samhällets olika skikt, där vi kan mötas i vardagen, där vi lär känna varandra oavsett vilket land vi kommer ifrån, vilka föräldrar vi har eller om jag tjänar lite eller mycket pengar. Vi behöver gå i skolan med dem som är olik mig, vi behöver ett samhälle som uppfostrar våra barn oavsett sociala och ekonomiska förutsättningar till demokratiska och solidriska medborgare. Det är samhällets ansvar och skyldighet att se till. Vi behöver återupprätta tron på framtiden, det kan vi inte göra var och en för sig utan måste göras tillsammans. Vi behöver fånga kraften som vill förändra och inte bara återskapa samhället och det är bara möjligt att förändra genom kollektiva handlingar. Detta måste vara socialdemokratins främsta uppgift nu och för alltid. 3 SOFIA AMLOH nämndordförande i Nyköping

[close]

p. 4

INTERVJU ”Vår uppgift är att aktivt finnas till för dem längst från makten” Foto: Mattias Vepsä Jag träffar Helén Pettersson på hennes arbetsrum på femte våningen i Cephalus, där socialdemokratiska riksdagsledamöter och tjänstemän sedan många år har sitt kontor. Heléns resa hit har gått via en anställning som hotellstäderska från 16 års ålder, fackligt arbete i Hotelloch restaurangfacket och sedermera LO där hon under några år arbetade på LO idédebatt och var en av skaparna av Socialistiskt forum som varje år samlar en myriad av vänsterpersoner på ABF-huset i Stockholm. Sedan 2006 är hon riksdagsledamot och år 2012 blev hon ABF:s första kvinnliga ordförande. Jag vill veta hur hon tänker kring dagens idédebatt och hur vi kanaliserar människors engagemang. När vi satt oss tillrätta berättar jag om drivkraften bakom att starta denna tidning, en frustration över vad vi upplever som en bristande idédebatt. På frågan om hon håller med och vad hon har för tankar tvekar hon en liten stund. - Både och, det beror på var man letar efter den. Delar av den tystnar ju, säger hon och pekar bland annat på att tidningen Folket lägger ner. Hon lyfter fram att många som inte på annat sätt tar del av samhällsdebatten faktiskt läser insändare och debattsidor, och tar med sig diskussionen till jobbet exempelvis. 4

[close]

p. 5

- Vi måste värna alla arenor som genererar debatt, det är ett jätteproblem att arenor försvinner, säger hon och kommer in på de nya arenor som tillkommit. Forum av olika slag, men också de möjligheter som nätet erbjuder. - Jag skulle nog säga att idédebatten är bredare nu än när jag växte upp på 80-talet. Det är fler unga som deltar i olika forum, socialistiska, feministiska, antirasistiska mm, nu än då. Och många deltar på nätet. Det är en fantastisk arena, men många tystnar på grund av klimatet där. Många som uttrycker sin åsikt där utsätts för hat och hot, särskilt kvinnor. Det är ett stort demokratiskt problem, och jag har tyvärr inte lösningen på det. Jag önskar att jag hade det. fånga upp unga och personer med utländsk bakgrund, boende i förorter. Där finns viktiga perspektiv som behöver ges utrymme i debatten. För ABF:s del, förklarar Helén, är svaret enkelt. Med ungefär 60 medlemsorganisationer och lika många samarbetsorganisationer, och ännu fler sett till regionala och lokala samarbeten, är det där svaret finns. - För oss gäller det att inte bara jobba med ”säkra partners”, utan arbeta med mod och nyfikenhet gentemot nya rörelser och organisationer. Det är ju där vi har den nya tillströmningen till verksamheten. Hur gör vi skillnad i förorten? Jo, genom att finnas där. Vi har bredden och når ut. Där andra har plockat ner skylten, i glesbygd och förort, där är det ABF:s skylt Något hot mot idédebatten som helhet ser inte som fortfarande är uppe. Helén även om hon uttrycker en oro över att - ABF:s grundsyfte är ju att aktivt finnas till arenor försvinner. Hon poängterar också att för dem som står längst från makten. Och de det är viktigt att se vilka det är som deltar aktivt huvudprioriteringar vi antagit för det centrai debatten, och var. Vi komla arbetet är att motverka mer in på en grupp som jag ”Man får gärna lösa världs- klassamhället och stärka upplever som relativt osyn- problemen över en kopp folkrörelserna. lig i idédebatten - makthakaffe på ABF” varna. Jag tar upp exemplet Det är svårt att prata om Ernst Wigforss som under ABF:s verksamhet utan att sin tid som finansminister aktivt drev idéde- komma in på den nidbild som ofta finns, om batt. Så tycks det inte vara längre, att de som trötta möten med vetelängd och kaffe i en tråsitter på maktpositioner deltar i samtalet. kig ABF-lokal. Många efterfrågar något nytt, - Det har jag inte funderat så mycket över som ska ersätta den traditionella bildningsmen det är en intressant spaning, så är det nog verksamheten. Helén är dock bestämd med att och det är ett bekymmer, svarar Helén och för det inte finns någon konflikt mellan det ”gamin samtalet på debattklimatet de senaste åren. la” och det ”nya” och berättar sedan om hur - Man ska komma ihåg att under 8 år av bor- hon varje år får frågan av Folkbildningsrådet* gerligt styre fanns inget sånt intresse. De åker om åldersstrukturen på studiecirklarna som inte till Folkets hus i Hagfors och diskuterar anordnas. - Det jublar jag över. En av våra mest aktiekonomisk politik. Många av dem som deltar hos oss är ju tidigare makthavare. Jag tycker va medlemsorganisationer är PRO, och vad att det är bra att de gör det, men vi måste väl är det som säger att man inte ska få fortsätta också fostra våra nya makthavare att delta med att utvecklas och bilda sig som pensionär? Det sina egna tankar och idéer. Att utmana sina fö- kanske är först då efter ett långt arbetsliv man har möjlighet att fördjupa sig i något man är reställningar. För det måste ju inte vara så. - Sen tror jag att det är lätt att bli hemmablind intresserad av eller lära sig handarbete. Jag är också, för oss som sitter där vi sitter. Det är ju stolt över den verksamheten. Hon skrattar till och berättar om hur hon en ändå många som deltar. Om jag var en helt vanlig medlem i hotell- och restaurangfacket, sen kväll blev nyfiken på var det var för himla som jag var för 20 år sen, så hade jag nog tyckt liv i en av lokalerna på ABF, och när hon kikade in hittade 10 äldre damer som satt och stickade att vi gör det i rätt stor utsträckning. och hade heta politiska diskussioner. - Det är underbart när människor kan använSamtalet glider över i vilka röster som hörs i debatten. Många brukar, med rätta, peka på hur arbetarrörelsen måste bli bättre på att * ideell förening med vissa myndightesuppgifter, fördelar och följer upp anslag till folkbildning. 5

[close]

p. 6

da sig av cirkelformen för att stärka sig själva i politiska diskussioner. Man får gärna lösa världsproblemen över en kopp kaffe på ABF. Jag ser fram emot att själv får göra det den dag jag går i pension. - Det nya är väl att finnas på platser som vi inte funnits på förut, och som kanske inte ens funnits förut. Det finns en massa frustration ute i förorterna till exempel, brist på makt och inflytande och en känsla av att alla beslut alltid fattas av någon annan, någon annanstans. Där måste vi vara med den palett vi har, och den paletten utvecklas hela tiden. Vi uppehåller oss en stund kring diskussioner om nätet som ju, vilket Helén poängterar, numera är en del av samhället. Det är viktigt att bygga mötesplatser där, till exempel erbjuds studiecirklar på nätet. Som komplement. De kan dock, menar hon, aldrig ersätta det fysiska mötet. - Vi har också väldigt olika förutsättningar. Mycket av det som sker på nätet kräver förmåga att uttrycka sig i skrift, och självförtroende att ta ut svängarna. Det funkar inte för alla och människor ska inte exkluderas. - Jag tror mycket på att kombinera det gamla och nya. Vi har jobbat så med en studiecirkel om Palestina till exempel. Det är en traditionell studiecirkel, men den kompletteras med att via Skype hålla kontakt med systerorganisationer på plats. Möjligheterna till kunskapsinhämtning och kontakter är ju verkligen enorma tack vare nätet, det ger utvecklingspotential. Tiden rinner iväg och jag passar på att ställa en sista fråga. Om jag är en ”helt vanlig medlem” som har en massa viktiga saker att säga, men ingenstans att vända mig, vad ska jag göra? - Kom in och ät vetelängd! svarar Helén med ett leende, ABF har väldigt mycket verksamhet i olika former. Kolla bara vår kulturverksamhet som engagerar många människor. Men om man saknar något, att det finns en lucka, så säg det. Du kommer att träffa nya människor med liknande tankar och idéer. Vår uppgift är att föra människor samman. SARA KARLSSON KRÖNIKA DAGS ATT UTMANA NATIONALSTATEN Migration har seglat upp som ett av de stora politiska samtalsämnena efter valet. Debatten rymmer många missförstånd, som att asyl skulle handla om ”volymer” och inte skäl, och förs med en generellt rätt obehaglig klangbotten. Socialdemokratin är givetvis inte befriade från detta, och den dragkamp och polarisering som kännetecknar debatten i stort kan också skönjas hos oss. Utan att överdriva detta, de flesta sluter ändå upp bakom den förda migrationspolitiken, är det lätt att känna viss oro. Det finns mycket att uppröras över och irritera sig på i migrationsdebatten. En av de saker som allt oftare stör mig och som sällan ifrågasätts är att den nästan alltid utgår ifrån att den avgörande frågan skulle vara ekonomi. Alltså att argumenten som används kretsar kring att vi antingen inte har råd med invandring, eller att det är en vinstaffär för Sverige. Nog påverkar migrationen svensk ekonomi i olika delar, såklart, men den debatten blir rätt osmaklig mot bakgrund av att de flesta som kommer just nu gör det på flykt från ett fruktansvärt inbördeskrig. Dessutom döljer den en djupare underliggande konflikt som den ökade migrationen till Sverige ställer på sin spets – den mellan nationalism och kosmopolitism. Det är en värderingskonflikt som går djupare och mer på tvären än vad dagens migrationspolitiska debatt förespeglar. Den skär – för att vara rakt på sak – också igenom arbetarrörelsen. 6

[close]

p. 7

Kosmopolitism, alltså hållningen att världen bara kommunen eller landet som arena, utan ska betraktas som ett samfund med likaberätvärlden. Allt fler svenskar har rötter, och kontigade medborgare, är på intet sätt någon ny taktnät, i andra delar av världen. De stora idé. Den har rötterna betydligt längre tillbaka problem vi behöver lösa framöver, inte minst än nationalismen som uppkom med bildandet våra miljöproblem, kommer omöjligen kunna av nationalstaterna i Europa under 1700- och lösas inom Sveriges gränser. Kampen för de1800-talet. Den har däremot varit ordentligt mokrati och mänskliga rättigheter, var helst tillbakatryckt under lång tid. De förändringden sker, når och berör oss allt mer. Allt detta, ar som världen genomgått de senaste decenoch mer, ställer krav på oss som samhälle, och nierna, framför allt den ekonomiska integrasom rörelse. En annan blick på världen - och tionen, för dock kosmopolitismen tillbaka på oss själva. bordet. I en värld som är allt mer sammanflätad av ekonomiska förbindelser och den draDet skulle gripa in i hur vi tänker politik. matiska utvecklingen av tekniska verktyg med Vad vi ska och kan göra politiskt och på vilvilka vi kan följa och kommunicera med vår ka nivåer och i vilka sammanhang vi gör det. omvärld blir nationalstaterna, och därmed Och det skulle påverka en lång rad områden. nationalismen, en allt mer Bland annat hur vi förhålapart konstruktion. Det är ”Nationen som pro- ler oss till frågor som rör naturligt att stora förändmigration och hur vi ska jekt står i bjärt kontrast ringar också för med sig stoleva tillsammans. I ett öpra värderingsförskjutningar till den gemensamma pet modernt samhälle är och nya, eller nygamla, sätt klasskampen” rörlighet naturligt, och inte att se på världen. bara en fråga om att öppna dörren för skyddssökande Den tidiga arbetarrörelsen var till sin natur (vilket förvisso behovet av är enormt just nu). präglad av kosmopolitiska, eller internationaIngen kan förneka att en stor immigration ger listiska, ideal – ”arbetare i alla länder, förena upphov till ansträngningar på olika sätt. Men eder”. Nationen som projekt står i bjärt konmed utgångspunkten att människors rörligtrast till den gemensamma klasskampen. Det het är naturlig och positiv, i stället för den att var en fråga som också splittrade den tidiga människor på nåder kan få bo i ”vårt land”, svenska socialdemokratin. Men nationalstahar vi bättre förutsättningar att ta utmaningten var då den arena som fanns att verka på, arna med större ro. Det blir ett faktum bland för den som via parlamentariskt arbete och andra att förhålla sig till, som förändrad depolitiska reformer ville förändra samhället. mografi och rationaliseringar. Om det är en Det gjorde också många socialdemokratiska självklarhet att vi ska leva tillsammans på lika partier med framgång. villkor, så kan debatten fokusera på rätt saker. Utan dimridåer. Men vad är skälen idag, när kapitalet blivit allt mer globaliserat och nationalstaten tapEn sådan ny kappa, eller narrativ, måste växa pat (och avhänt sig) många av dess tidigare fram. Och det kommer att kräva myckverktyg att på nationell nivå föra politik, att et av oss. Till att börja med att vi uthålla fast vid nationen som politiskt projekt? manar våra invanda tankemönster Jag menar att en progressiv och pragmatisk om världen och hur saker ”är”. socialdemokrati måste klara av att formulera ett projekt som går utanför nationens ram och Jag ska ge ett första exempel. Vad med kosmopolitismen som utgångspunkt. ska vi egentligen med nationalstaten till? Vi måste våga ta den deDet behovs en ny kappa, eller ett nytt narrabatten. tiv om man så vill, utifrån vilken vår politik kan utvecklas och formuleras. Gränsöverskridande, utmanande, sammanlänkande. SARA KARLSSON Allt fler unga växer upp i Sverige och har inte riksdagsledamot

[close]

p. 8

KRÖNIKA EN NY VÅR FÖR UTRIKESPOLITIKEN Samma vecka som jag bevittnade maskinerna i solskenet sopa bort det smågrus som utgjorde resterna från en ganska trist vinter så satte utrikesminister Margot Wallström ner foten. Inte bara en gång, utan flera. Wallström valde att väga in en diskussion om mänskliga rättigheter i analysen när det aviserades att nuvarande militära samarbetsavtal med Saudiarabien ska upphöra. I och med det gjordes ett viktigt avsteg ifrån den ”tysta diplomatin” som under de senaste åtta åren utgjort munkavle i svensk utrikespolitik. Och Sverige blev ett ljudligt undantag i en ganska så tyst värld.  mokratikriterium för svensk vapenexport så var det nog få av kongressombuden som föreställde sig att Saudiarabien över huvud taget skulle kunna tänkas omfattas. Det stora elddopet för en förhoppningsvis ny inriktning kommer dock när resultatet av den så kallade Kex-utredningen, som inom en snar framtid kommer med ett förslag kring framtidens krigsmaterielexport, presenteras och sedan ska hanteras. Med tanke på vi fram tills nu inte tvekat att exportera vapen till bland annat en skurkstat som Saudiarabien, trots att det i regeringens riktlinjer för vapenexport har stått att ”Respekt för mänskliga rättigheter är ett centralt villkor för att tillDet må vara att det inte var helt utan problem stånd skall beviljas”, så tål det att funderas på att säga upp avtalet med Saudiarabien. Många hur mycket vassare texter som Kex-utredningen olika värden stod på spel, på både kort och lång behöver hitta på för att få till en verklig förändsikt. Men jag gläds åt den hållning som vår utriring. Ambitionen från partikongressen är dock kesminister valde att inta. En modig men framtydlig, och jag hoppas att de partikamrater som förallt väldigt rimlig hållkommer hantera frågan ning, i en inte helt rimlig ”i tävlingen om vilket land som ex- på nationell nivå framvärld. Jag kan såklart för- porterar mest vapen så kan det inte gent känner det trycket i fasas över hur långt inne rimligen anses åtråvärt att hamna på ryggen. det satt att säga nej, att vi prispallen” alls har hamnat i ett läge Och visst, ett demokradär det verkar svårt att svara på frågan; är det tikriterium värt namnet kommer att få konserimligt att ha ett långtgående militärt samarbekvenser för svensk export. Men i tävlingen om te med en ofri, auktoritär stat som konsekvent vilket land som, per capita, exporterar mest vakränker mänskliga rättigheter?  pen så kan det inte rimligen anses åtråvärt att hamna på prispallen. Men nu gjorde vi till slut det, svarade nej på frågan, och förhoppningsvis är det början på nåVill vi överleva som rörelse så måste vi få bringonting nytt. Eller nygammalt. En återgång till na, hoppas, älska och känna avsky, få agera och en tydlig hållning i viktiga frågor om mänskliga reagera. Vi måste få använda hjärtat. Och i rerättigheter som tillåts ge eko långt utgeringsställning göra skillnad. För vad gör det anför landets gränser. En återuppmed oss, som människor och rörelse, om vi låter byggnad av en ryggrad som under reducera våra politiska ställningstaganden till allt för lång tid varit osynlig alteren fråga om ekonomi, eller en cynisk cost-benenativt obefintlig i svensk politik. fitanalys kring röstmaximering? Potentiella politiska vinnare enligt vissa. Lealösa mänskliga När den socialdemokratiska parförlorare enligt mig. tikongressen 2013 beslutade om att driva igenom ett deVåren kom, med sopade gator och en tydlig utrikesminister, låt oss nu sträcka på våra krökta ryggar och möta sommaren och framtiden med JOHAN ROCKLIND tillförsikt. 8 kommunalråd i Gnesta

[close]

p. 9

REPORTAGE EN RÖD RÖSTS DÖD B eslutet är kanske inte så förvånande i sig då tidningsbranschen i allmänhet, med ett minskande antal upplagor och prenumeranter, är ute på en vad som kan uppfattas som i modern tid aldrig tidigare skådad ökenvandring. Torsdagen den 9 april 2015 deklarerades dock att tidningen Folket ska läggas ned, en 110-årig epok går därmed i graven. I graven går också den sista tidningen i Sörmlands län med en röd (oberoende socialdemokratisk) ledarsida. En ledarsida med en politisk redaktör som anser att socialdemokratin borde våga drömma mer. Av: Johan Rocklind D en 12 april, bara dagar efter nedläggningsbeskedet, har tankarna hunnit samlas en aning. Han funderar en kort stund innan han svarar på frågan om vad som utmärker Folket. - Borgerliga media försöker inte sällan göra anspråk på att stå för de objektiva sanningarna. Verkligheten är dock långt mycket bredare än vad som ryms i en liberal tidning. Folket har lyft fram berättelser som annars inte skulle ha varit kända, inte sällan om samhällsproblem som tillåts berättas ur ett underifrånperspektiv, och som berättats alldeles oavsett vem eller vilka som eventuell kritik kan komma att riktas emot. Fredrik Pettersson är politisk redaktör på tidningen Folket. Innan han började på Folket 2011 så var han landstingsråd för Socialdemokraterna, en bakgrund som gett honom en djup inblick i det politiska hantverket. Och dessa kunskaper har gjort att han ibland, med pennan som vapen, kunnat strö ordentligt med salt i såren på arbetarrörelsens organisationer. Med kritik som svider, som träffar och som ibland retar upp. -Min uppgift har inte varit att klappa takten till alla politiska förslag. Det är klart att det kan finnas de som på grund av min bakgrund haft förväntningar på mig att jag ska agera på ett visst sätt. Men jag företräder de socialdemokratiska idéerna, jag är inte en partifunktionär som företräder en partiorganisation. Däremot så har min avsikt aldrig varit att provocera för sakens skull. Det har varit viktigt för mig att driva en oberoende modig och progressiv debatt, att peka på fel och brister och därmed kunna utgöra en kärleksfull opposition som den politiska vänstern kan dra nytta av i sin idéutveckling. Ibland har jag fått en klapp på axeln från partipolitiskt aktiva, ibland har jag verkligen inte fått det. Men det är ömsesidigt. Jag har hyllat bra politiska förslag, men pekat finger åt de som jag upplever leder i fel riktning. Det viktigaste för mig har ändå varit att kunna företräda kommunalare, byggnadsarbetare, vanligt LO-folk helt enkelt. Att stå på deras sida och driva frågor som för dom har varit viktiga. F olkets 110-åriga historia tog sin start i en orolig tid av strejker och lockouter då » 9

[close]

p. 10

arbetarna i Eskilstuna slogs för drägligare arbets- och levnadsvillkor. De organiserade sig politiskt för att vinna parlamentariskt inflytande i en tid då Sverige inte var en utvecklad demokrati, då den allmänna rösträtten fortfarande låg många år framåt i tiden. I denna kamp fanns ett kännbart behov av en medial röst som kunde ta arbetarnas parti, som kunde berätta deras version av det som hände och som kunde vara en bidragande kraft för samhällsförändring. När Fredrik Petterson resonerar om sina år på Folket, om tidningens vilja att spegla social problematik och orättvisor, om sin egen agenda att utveckla en vänsterorienterad debatt, så gör sig historien påmind. Och han oroar sig nu över konsekvenserna av att en röd röst försvinner i Sörmlands största stad. -I förlängningen blir det ett demokratiskt problem om makten inte granskas och om debatten snävas in, inte minst på ett lokalt plan. Det är trots allt på lokal nivå som den allra viktigaste och tydligaste kopplingen mellan politik och medborgare finns. Att inte ha en bred bevakning och en aktiv debatt gör att invånare i lägre utsträckning kan ta del av vad som händer med de frågor som de i allra högsta grad påverkas av, och det är inte en bra utveckling i samhället. -Jag är stolt över det vi ändå har försökt åstadkomma. Med en liten redaktion, med begränsade resurser och med kniven på strupen så har vi hela tiden varit ett gäng som kämpat på. Som brunnit för tidningen och försökt göra en bra produkt som gör skillnad. ChefredaktörenOlle Svensson och grafikern Evert Johansson, 1968. Foto: Folkets arkiv D e senaste åren, eller årtiondena, har inte varit en dans på rosor för Folket. Med mordbränder, underskott och vikande upplagor. 2002 blev tidningen uppköpt av konkurrenten Eskilstunakuriren i ett försök att kunna överleva. De senaste åren har dock fortsatt innebära omvälvningar, varav den sista stora förändringen blev när folket gick ifrån dagstidning till veckotidning. Ett försök att erbjuda en kvalitativ tidning med fördjupande reportage, och därmed kunna utgöra en lokal kontrast till den journalistik som annars tenderar att bedrivas i ett ibland alldeles för högt tempo. Men om några veckor är det alltså slut med detta. Ägarna har beslutat att tidningen ska läggas ned. Fredrik Pettersson, som för närvarande är föräldraledig, kommer således inte att vid sin återkomst till arbetet få möjligheten att fortsätta kampen för tidningens fortsatta existens och fortsätta att utveckla såväl varumärke som debatt. S tolthet är ett ord som återkommer när Fredrik Pettersson beskriver åren på Folket. Stoltheten går dels på ett djupt personligt plan, inte minst på grund av att Fredrik inte är den första i släkten som arbetat för att ge ut tidningen. Hans morfar, Evert Johansson, arbetade under 50 år med att trycka tidningen Folket, något som Fredrik, med en blandning av beundran och sorg gärna väljer att framhålla. Beundran för alla de insatser som gjorts, av många människor, för att Folket ska kunna finnas till. Och med en sorg över att allt nu är på väg att ta slut. Stoltheten finns också med när Fredrik Pettersson beskriver vad Folket under hans tid har gjort. Tidningen har bland annat under de senaste åren tagit en aktiv roll i arbetet mot rasism. Förra året var Folket med och organiserade ett demonstrationståg mot rasism som lockade över tusen deltagare. I samband med detta så gav Folket ihop med Expo ut en antirasistisk tematidning. » 10

[close]

p. 11

-Det är en av de saker som jag håller som en absolut höjdpunkt under mina verksamma år hittills. Som redaktör för den tidning vi gjorde ihop med Expo, och som aktiv organisatör för den manifestation som anordnades, fick jag vara med och bidra till något väldigt viktigt. Det kändes otroligt stimulerande och visade på något sätt att en liten redaktion ändå kunde bidra till någonting stort och betydelsefullt som vi tror på. Det antirasistiska arbetet har varit något vi gärna tagit på oss en ledatröja i. Fredrik Pettersson under manifestationen som var starskottet för Tillsammans för Eskilstuna. Foto: privat - Vi har stått upp för människors lika värde när andra medier ibland har havererat och när vi sett etablerade partier fiska i grumligt vatten. Vid sidan av det antirasistiska arbetet så har Fredrik Pettersson också engagerat sig flitigt i jämställdhetsfrågor, ofta haft en feministisk agenda i sina ledartexter och ställt upp som föreläsare och debattör i olika forum. Ett arbete som resulterade i att han 2012 fick Eskilstuna kommuns jämställdhetspris. -Det priset var otroligt hedrande att få, ett kvitto på att jag lyckats beröra. Men utan Folket som bas hade det nog varit betydligt svårare att nå fram, att driva opinion. Och det är ju det som är mitt huvudsakliga syfte, att påverka, inte att vinna priser. samhällsutvecklingen. Jag har sett hur journalistiken tenderar att kunna hålla en lägre kvalitet i städer och kommuner där det bara finns en aktör. Och även om nyhetssidorna inte ska vara politiskt färgade så finns det såklart en risk att urvalet av vad som ska berättas riskerar att snäva in berättelserna om hur samhället ser ut. De offentliga samtalen och därmed samhället i stort påverkas nog mer än vad många tror när mediabevakningen tynar bort eller likriktas. -Dessutom försvinner en röd röst i en tid då jag upplever att den politiska vänstern är i behov av en aktiv idédebatt, nationellt men också i väldigt stor utsträckning på den lokala planet. När den politiska vänstern av egen fri vilja eller av parlamentariska läget driver eller administrerar politik som står långt åt höger så behövs många motpoler som säger ifrån, som pekar på andra möjliga utvecklingar och inte tillåter att glidningen i diskussionen går för långt. Jag och Folkets ledarsida har försökt vara en sådan motpol i debatten, och jag hoppas för utvecklingens skull att många andra är beredda att kliva fram och axla en liknande roll. Jag själv tycker att socialdemokratin måste våga drömma mer, och då behöver många och olika röster få höras. Det känns ibland som att det finns en rädsla eller ovilja till diskussion och debatt. Som att det uppfattas som radikalt att lyfta fram drömmar och visioner. Vilket är ganska paradoxalt då det är just drömmar och idéer om en bättre framtid och om en bättre värld som socialdemokratin byggts upp kring. Nu dämpas sådana tendenser istället för att hyllas. Hyllas gör enbart det pragmatiska, förmågan att hantera det politiska hantverket. Och det är en ganska farlig utveckling för socialdemokratin. tt nu ytterligare en röst i mediavärlden klingar av må i sig själv kanske inte göra avtryck allt för långt utanför Eskilstunas gränser. Men satt i ett större sammanhang så finns en tydlig trend. Tidningar bantar ned, förändras, försvinner. Inte minst de tidningar som har kopplingar till arbetarrörelsen. Och även om traditionell media tappar mark, så sätter de alltjämt en viktig del av dagordningen för den offentliga debatten. En debatt som i takt med de röda rösternas död istället förs av någon annan. 11 A P å frågan om vad tomrummet efter Folket kan få för betydelse utvecklar han flera spår. -Den mediala rösten i Eskilstuna blir mer enkelspårig, och det tror jag är skadligt för

[close]

p. 12

DEBATT MODERNISERA VALBEREDNINGEN! te gemensamt ta ansvar för att de som företräder oss ska speglas oss på samma sätt som vi ska spegla samhället. Vi måste öppna upp vårt interna arbete och bli mer tillgängliga. Vi måste ta det steg som vi efterfrågat på många håll runt omkring oss med öppna valberedningsprocesser. Vi är redan en bra bit inne på 2015, nästa år måste vi redan vara rustade för att kunna ta tag i de utmaningar vi har inför de kommande valåren och det nominerings- och valberedningsarbete som ligger framför oss. I motionen ”Nya riktlinjer för valberedningsarbetet i Sörmlands socialdemokratiska partidistrikt” ges vi verktygen för att kunna handla. Från partidistriktets styrelse föreslås att anse motionen besvarad. Men, om vi inte tar steget att bifalla så väljer vi att fortsatt stå stilla. Vi väljer att aktivt efterfråga utan att efterleva. När vi är mogna att ta steget bör vi inte stå stilla. Våra medlemmar och samhället rör sig framåt, vi måste följa med. Ett partidistrikt som vårt ska alltid vara stolta, för vi har kommit långt, och jag välkomnar den organisationsöversyn som hänvisas till i svaret. Dock är detta en fråga som vi måste gå före i, vi kan inte vänta. Vi är mogna att ta steget för att inte bara omge oss med ord som moderna, öppna, representativa och framtidsinriktade utan också låta dem genomsyra oss. Ord som modern, öppen, representativ och framtidssträvande är ord som vi gärna omger oss med. Det är ord med makt och styrka som berör människor. Ord som vi Socialdemokrater gärna använder i olika sammanhang, men ofta utan verklig förankring. I veckan samlas vi till partidistriktskongress, och som alla kongresser blåser vindar av förändring, förnyelse, inspiration och framtidstro. Förändring och modernisering måste ske stegvis. Ett sådant steg kan vi ta redan på lördag. Centralt tog vi steget 2013 då partistyrelsen beslutat om en arbetsgrupp för att se över valberedningsarbetet. Detta ska vi inte bara välkomna utan menar jag även efterfölja. För att vi tillsammans ska vara ett partidistrikt i framkant såväl politiskt som organisatoriskt måste vi ta till handling. Vi mås- Socialdemokraterna i Nyköping EMMA LARSSON WE WANT ERA ÅSIKTER Skicka en text till eller kontakta redaktionen på sirorelse@gmail.com 12

[close]

Comments

no comments yet