I Rörelse nr 2

 

Embed or link this publication

Description

Socialdemokratisk idédebatt i Sörmland

Popular Pages


p. 1

I RÖRELSE SOCIALDEMOKRATISK IDÉDEBATT I SÖRMLAND NR 2 2015 CARIN JÄMTIN OM ATT RÄDDA UTTRAR OCH PLANETEN TTIP - att sälja demokratin för ett handelsavtal? LARS G LINDER ARBETE ÅT ALLA? Intervju med Daniel Helmersson om arbetsmarknaden för personer med funktionsnedsättningar OM 1897 OCH FRAMTIDEN

[close]

p. 2

LEDARE FRISKT VÅGAT, HÄLFTEN VUNNET Till helgen samlas partiet till kongress i Västerås. Uppladdningen är inte optimal, med en allt mer intensiv kritik och vikande opinionssiffror. Långt ifrån den aura av framgång för den nya regeringen man får anta var tänkt att rama in denna ”mellankongress”. Läget är allvarligt men det är inte ett läge för panik, det är trots allt ett bra tag till nästa val. Med det sagt är det dock viktigt att peka på saker som inte fungerar tillfredsställande, för att uttrycka sig milt. bar hopp om en socialdemokrati på frammarsch, som kunde ta de strider som tedde sig omöjliga i skuggan av Anders Borg. Men i stället tenderar regeringen att gå på defensiven, och den reaktiva dansen att fortsätta. Vi har stora utmaningar att ta oss an och den som orkar analysera problemen bortom nationalekonomins enögda allt-annat-lika-modeller av hur skatter och ersättningar påverkar arbetslösheten inser snabbt att det som krävs är stora investeringar. Ursäkten för regeringens svaga resultat är naturligtvis att den regerar med en borgerlig budget. Ingen kan hävda att det inte sätter Vi behöver ställa om till ett modernt och hållenorma begränsningar för bart samhälle. Investeringar en regering som gått till val ”Ibland är det bättre att i järnväg, i bostäder, i förutpå att bryta med den borgergå fram med vad man sättningar för en bättre digiliga politiken, och att detta tal infrastruktur och i förbättvill och åka på en smäll” faktum därtill slår mot den rade livschanser. Däri ligger så viktiga bilden av regerockså i stor utsträckning svaingsduglighet. Lösningen på detta låsta läge ret på det som brukar benämnas vår stora stavas decemberöverenskommelsen, vilken integrationsutmaning. Det parlamentariska ger möjligheten för regeringen att framöver läget är visserligen besvärligt. Det är såklart få igenom sin ekonomiska politik. Men ingen en rimlig invändning, men inte nödvändigtvis kan väl heller hävda att det kommer att fören invändning som håller. I söndagens ”Godändra allt. Det är, tyvärr, inte riktigt så enkelt. morgon världen” i P1 intervjuades bl a partikamraten Daniel Flodkvist från Eskilstuna Det finns något som kommer med regeringssom konstaterade: ”Ibland är det bättre att gå makten, en resurs som i nuläget är kraftigt fram med vad man vill och åka på en smäll”. underutnyttjad - makten att sätta agendan. I opposition tvingades vi in i ett politiskt spel En offensiv politik kan klara sig genom riksdär ramarna alltid sattes av våra motståndare. dagen. Men vi kan också, som Flodkvist utDet är inte omöjligt att sätta agendan i oppotryckte det, åka på en smäll. Hur som helst sition, men svårt. Regeringsskiftet i höstas måste vi utgå ifrån verkligheten när vi formar politiska svar. Och en smäll skulle också kunna flytta debatten från upplevd passivitet hos regeringen till en opposition som sätter sig på tvären mot att lösa stora problem. En sådan debatt vore trots allt mer gynnsam. Taktik är viktigt, men får inte bli en hämsko mot nödvändiga steg. Man måste våga för att vinna. JOHAN ROCKLIND SARA KARLSSON SOFIA AMLOH 2

[close]

p. 3

KRÖNIKA HÅLLBAR POLITIK Idag under en intervju fick jag frågan om vilka sakpolitiska frågor jag drev under min tid i SSU. Jag berättade att då liksom idag var bostads- och klimatpolitiken helt avgörande frågor. Jag märkte på mig själv hur jag inte lät helt nöjd med mitt eget svar. Som om förändring i dessa frågor inte skett tillräckligt snabbt. I samma andetag kunde jag ändå känna hur mycket vi åstadkommit och fortsätter åstadkomma varje dag. Utveckling tar tid och idag står vi på en helt annan plats än där vi stod då. För på 80-talet hade dessa frågor en helt annan karaktär, klimatpolitiken var mer miljöpolitik och handlade om lokala frågor som Östersjöns försurning och djurarters överlevnad. Idag tar vi ett större och mer holistiskt perspektiv på hela frågan om klimatet. Men om vi inte hade drivit frågan om utterns överlevnad då hade vi inte haft samtalen om klimat och hållbarhet på samma sätt idag. Då fanns inte samma verktyg, forskning eller avgörande utgångspunkter som Brundtlandrapporten att luta sig mot. Idag vet vi mer, även om vi visste vad vi stod inför redan då. Klimatfrågan är vår tids ödesfråga. Alla länder står inför samma utmaning och efterfrågan på energi- och resurseffektiva lösningar växer snabbt. För första gången i historien tillförs mer förnyelsebar energi i världen än fossila bränslen. Priset för vind- och solkraft har gått ned och är nu lika billigt som traditionell el. Solkraft står för mindre än en procent av elmarknaden idag men kommer enligt beräkningar vara den största energikraften i världen år 2050, enligt International Energy Agency. Frågan är inte längre om världen ska gå över till förnyelsebar energi, utan när. Det är en stor möjlighet för svenska företag som redan idag leder arbetet för resurseffektiva lösningar och vars export skapar stora miljövinster över hela världen. Genom att Sverige går före i klimat- och miljöomställningen kan våra företag vara världsledande i att utveckla den teknik och de miljölösningar som världen efterfrågar. De gröna jobben är en framtidsfråga inte bara för planeten men för svensk arbetsmarknad. När vi ses på Socialdemokraternas kongress 2015 är det därför självklart att klimatfrågan är en del av framtidens jobb. Lika viktigt för jobbpolitiken är att människor har någonstans att bo. Så var det på i min tid i SSU och så är det nu. Vår befolkning växer och behoven med den. Idag är vårt mål att minst 250 000 nya bostäder byggs fram till år 2020 för att hålla jämna steg med behoven. För att uppnå det krävs ökade statliga och privata investeringar i bostadssektorn och insatser för att minska byggkostnaderna. Fokus bör ligga på fler hyresrätter som människor med vanliga inkomster kan efterfråga, samt bostäder för unga och studenter.  Vi vill skapa ett riktat statligt stöd till de som bygger hyresrätter. Även där spelar frågan om klimatet in. När vi idag bygger nya bostäder är det självklart att vi tar hänsyn till miljö och klimat. Att vi behöver bygga mer är självklart, att vi behöver bygga smart är minst lika viktigt. På ett sätt kan jag känna att jag befinner mig i samma frågor som jag gjorde när jag började med politiken. Men frågorna är fördjupade, vidgade och fler lösningar är framtagna. Utmaningarna kvarstår och kommer att göra så även framöver. Politiken, forskningen och folkbildningen har ändå gjort att vi idag är på väg. Idag att klimatet hänger ihop med social och ekonomisk hållbarhet. Vi vet att om jobbpolitiken ska lyckas krävs utveckling inom i stort sett alla andra politikområden. Det är i helheterna och relationerna som vi hittar innovationen, det vi inte trodde var möjligt. Så i ljuset av detta står sig insamlingen för att rädda uttern på SSU:s kongress på 80-talet rätt väl. CARIN JÄMTIN partisekreterare

[close]

p. 4

INTERVJU Daniel Helmersson. Foto: Johan Rocklind ARBETE ÅT ALLA? På fredag startar Socialdemokraternas kongress. Ett huvudtema är Framtidens jobb. Jag har träffat Daniel Helmersson för ett samtal om arbete, diskriminering, utmaningar och möjligheter. -Jag skulle vilja fråga partiledningen om tanken om framtidens jobb inkluderar alla. Har de tänkt att det ska finnas plats för alla som vill bidra på framtidens arbetsmarknad? Vi träffas över en bit mat på en restaurang i Vingåker någon vecka innan socialdemokraternas kongress ska äga rum, en kongress som har ett huvudtema som heter just ”framtidens jobb”. Daniel Helmersson för ett resonemang om en idag alltför exkluderande arbetsmarknad. -Jag blir irriterad när jag ser hur det funkar idag, när personer med funktionsnedsättning nedvärderas och utnyttjas. Bereds ibland tillträde på arbeten men då oftast bara om staten står för lönekostnaderna, som gratis arbetskraft. Det känns bara orimligt, att många arbetsgivare bara är intresserade så länge någon annan betalar lönen. Daniel själv har en CP-skada och har därför många egna erfarenheter av hur bemötandet kan se ut. Under vårt samtal berättar han att han under cirka tre års tid arbetade ungefär halvtid på en skola som resursperson, främst som stöd till en elev som hade behov av lite extra stöd, men också som en extra personal som hjälpte till med annat. När Daniel med glädje berättat om detta arbete och nästan i förbigående nämner att han gjorde det utan ersättning så håller jag på att sätta drickan i halsen. Tre års halvtidsarbete utan lön. Jag ställer frågan hur det kommer sig, en person som tillåts befinna sig på en arbetsplats i tre år och utföra arbete måste ju rimligen göra något som uppskattas, något som är betydelsefullt, och denne bör väl rimligen få betalt för sina insatser? -Du är inte den första som påpekat det, och det är väl sant, klart att jag egentigen borde ha fått betalt. Men jag hade inte en möjlighet att välja mellan olika jobb, jag hade valet att göra detta jobb som jag tyckte var roligt eller att inte få göra någonting alls. Jag tänkte att jag behöver visa vad jag går för och skaffa mig erfarenheter som kan vara betydelsefulla i framtiden. Det blir tyst en stund på restaurangen, vi samlar tankarna en aning. När vi fortsätter så är samtalstonen lite allvarligare, Daniel vill gärna dela med sig av sina erfarenheter som ett led i att fler ska få en större förståelse för hur situationen för personer med funktionshinder ser ut. 4

[close]

p. 5

-Arbetsmarknaden är ett problem. Och jag upplever att det främst handlar om två saker som behöver förändras. För det första så behövs en större kunskap om funktionshinder hos både myndigheter och arbetsgivare. Det är klart att det finns jobb som inte lämpar sig för personer med en funktionsnedsättning. Men det finns otroligt många jobb som det inte finns något hinder att utföra bara för att man till exempel har ett rörelsehinder. Ser man dessutom till arbeten där en person med ett funktionshinder skulle kunna utföra kanske 80% av arbetsuppgifterna så finns det en arbetsmarknad som är jättestor för personer med funktionsnedsättning. Om detta behövs det en större förståelse, så att personer inte väljs bort på en anställningsintervju på grund av okunskap och fördomar. Samtalet glider in på Daniels politiska engagemang. Han är medlem i Socialdemokraterna sedan 2009 och innehar uppdrag både internt i Vingåkers arbetarekommun och politiska uppdrag, bland annat i två kommunala nämnder. Han berättar att det även här finns ett problem för honom, liksom för många andra människor som uppbär stöd från försäkringskassan. -Jag har cirka 3000 kronor att röra mig med i månaden efter att räkningarna är betalda, det gäller verkligen att planera sina utgifter då. Men för mig blir de hundralappar jag får i mötesarvoden ett potentiellt problem om jag engagerar mig i för många uppdrag. Då kommer min ersättning från försäkringskassan att kunna prövas och riskerar att sänkas från en redan låg nivå. Det är ju inte så att jag inte vill ha ett riktigt jobb, det vill jag ju mer än gärna, men jag har svårt att få något. Och i politiken där jag fått komma med och ta plats och ansvar finns det ett inbyggt hot mot min nuvarande försörjning. Det är som att försäkringskassan inte vill att jag ska engagera mig för mycket i samhället. Det är en riktig rävsax helt enkelt. Vårt samtal går åter in på arbetsmarknaden, och dess regler och konstruktion, och om arbetarrörelsens krav på tryggare arbetsvillkor. Jag frågar om det finns ett inbyggt problem som leder till exkludering om det skulle vara så att de otrygga och tillfälliga anställningarna som idag är vanligt, framförallt för unga, skulle begränsas kraftigt i lag och i kollektivavtal. - Jo jag tror det kan bli ännu svårare för exem- pelvis personer med funktionshinder att ta sig in på arbetsmarknaden då. Det skulle innebära nya förutsättningar och arbetsgivaren lär inte vilja ta så stora risker. Men det är ändå viktigt att få till bättre och tryggare arbetsvillkor, för alla. -Ett sätt att ändå få till fler ingångar för personer med funktionsnedsättning är att arbeta mer med olika former av stimulanser till arbetsgivare som erbjuder arbete till de som har svårt att ta sig in på arbetsmarknaden. Men detta måste villkoras bättre, det måste vara riktiga jobb, inga jäkla låtsasgrejer. Dessutom så måste syftet vara att testa en person för att denne i förlängningen ska kunna gå över i en vanlig trygg anställning. Det är inte någon enkel grej att fixa. Idag har vi bland annat hög arbetslöshet bland ungdomar samt många personer med utländsk bakgrund som har svårt att etablera sig på arbetsmarknaden. Det underlättar ju inte direkt att uppepå en redan knepig situation på arbetsmarknaden dessutom vara CP-skadad. Men som sagt, kunskap och förståelse skulle underlätta en hel del. Överlag skulle statliga myndigheter behöva ha fler personer med funktionsnedsättningar anställda för att kunna höja sin kvalitét. Egna erfarenheter ger förståelse som sträcker sig långt utanför vad som går att läsa sig till i en bok. Avslutningsvis pratar vi om det finns något mer konkret förslag för en mer inkluderande arbetsmarknad som borde vara föremål för diskussion, inte minst vid Socialdemokraternas kommande kongress. -Offentlig sektor borde gå före, erbjuda plats och visa att det är fullt möjligt för personer med funktionshinder att utföra arbeten på den reguljära arbetsmarknaden. Om inte offentlig sektor klarar av detta i större omfattning så är det svårt att ställa krav på någon annan. -Vidare borde man diskutera hur arbetsplatser kan och ska anpassas även för de som kommer in som nya, inte bara för de som redan finns på insidan och som idag har rättigheter via arbetsmiljölagstiftningen att få anpassningar gjorda till följd av exempelvis en skada. Det är ju inte svårare att göra dessa anpassningar för en nyanställd. Och som sagt, personer med funktionsnedsättning är en allt för outnyttjad resurs. Vi vill jobba och vi kan jobba, konstigare än så är det inte. JOHAN ROCKLIND 5

[close]

p. 6

KRÖNIKA ATT SÄLJA DEMOKRATIN FÖR ETT HANDELSAVTAL TTIP (Transatlantic Trade and Investment Partnership) är namnet på ett frihandelsavtal som förhandlas fram mellan EU och USA. Ett handelsavtal mellan EU och USA är inget nytt påfund. Det har varit på agendan tidigare av den enkla anledningen att politiker frestas att samla halva världens BNP i ett omfattande avtal där ekonomiska utbyten skulle generera stora vinster. Tidigare när ett handelsavtal har varit aktuellt har det aldrig gått i lås, främst på grund av de stora kulturella skillnaderna och synen på regleringar av framför allt framställning av livsmedel. Vad är det som talar för att det skulle vara någon skillnad denna gång? Varför skulle ett handelsavtal mellan EU och USA bli verklighet nu? Det som talar för att man kommer att skaka hand över Atlanten är den låga ekonomiska återhämtningen efter finanskrisen i EU och USA. Arbetslösheten är fortsatt mycket hög och vissa länder dras med nolltillväxt eller värre, även om USA har haft en bättre återhämtning än EU. Det behövs en injektion för att få fart på ekonomin, framför allt i EU. USA är angeläget att TTIP sjösätts för att kunna fortsätta vara världens största ekonomi i konkurrensen med Kina. TTIP kan bli ett tungt handelsavtal där EU och USA behåller makten över den globala ekonomin med tolkningsföreträde över regleringar och standarder som ska råda globalt. För att TTIP ska bli verklighet kommer det att krävas stora nationella eftergifter. När eftergifter görs kommer det finnas vinnare och förlorare, inte minst för Sverige som lever på sin export. Förhandlingarna är sekretessbelagda men de centrala delarna i avtalet är kända. Det ena är avskaffande av tullarna men det är inte särskilt kontroversiellt. Den överlägset mest kontroversiella delen i TTIP är ISDS (Investor-Sate Dispute Settlements) som är en konfliktlösningsmekanism och innebär att en skiljedomstol inrättas där företag kan stämma stater när de upplever att de har blivit felbehandlade. Här blir det mycket tydligt hur makten flyttas från demokratiska institutioner till företagen. Den tredje delen är ökad samordning för regleringar och standarder som tidigare varit den stora anledningen till dikeskörning vid tidigare avtalsförhandlingar. I detta finns det risker och en rejäl huvudvärk ur en europeisk synvinkel. Europas höga ambition för standardiseringar och regleringar hotar sänkas för kemikaliereglering, fackliga rättigheter och en hel rad centrala delar i Europas hela samhällsmodell. Här har Sverige varit ett föregångsland och här skiljer vi oss dramatiskt från USA. TTIP riskerar bli en hävstång för att förskjuta ännu mer makt från folkvalda till företagen, att frihandelsavtal används som medel för att sänka ambitionsnivån för exempelvis farliga kemikalier och fackliga rättigheter. I vems intresse? Vi vet erfarenhetsmässigt att tillväxt inte är en garanti för fler jobb, bra löneutveckling och ett ökat välstånd för medborgarna. Vi har under en längre tid sett att ökad tillväxt lett till större vinster och färre anställda med sämre arbetsförhållanden. Detta är en fråga om demokrati och makt. Vilka eftergifter kommer att göras? Utformningen av avtalet kommer få stor inverkan globalt och pekar ut en riktning för hur vi vill se världen. För mig är det alldeles för mycket som pekar på att TTIP inte kommer folket till del utan tvärtom. Vi får avstå makt och betala priset igen för kapitalets girighet, bakom en dimridå med tjusiga formuleringar om tillväxt och välstånd. Men frågan är som alltid: För vem? 6 SOFIA AMLOH nämndordförande i Nyköping

[close]

p. 7

ESSÄ FRÅN 1897 TILL FRAMTIDEN Framsidan på Axel Danielssons handskrivna förslag till partiprogram 1897. Från Arbetarrörelsens Arkiv. P olitik handlar om värderingar och idéer, om människovärde och förhållningssätt till naturen, idéer om hur samhället ska se ut och fungera. Och alla partier har inte samma idéer och värderingar. mar om att äta sig mätta, ha en god bostad och en mening med sitt liv som innebär att man är behövd av andra och behöver andras stöd. Ett ömsesidigt beroende på likvärdiga villkor är grunden för frihet om den ska vara för alla. Den demokratiska socialismen – alltså den ideologiska grund socialdemokratin står på – handlar om att skapa frihet åt alla människor. Frihet att utvecklas som människor genom en rättvis fördelning av materiella tillgångar. Och för att lyckas måste kampen vinnas i hela världen. Alla människor har samma drömmar om andlig frihet. Alla människor har samma dröm- S ocialdemokratin behöver återta den ideologiska diskussionen, den idémässiga tankeverksamheten och därmed bättre förstå framtidens utmaningar. Med en levande idédebatt och en aktuell analys av samhället får vi bättre möjligheter att faktiskt hantera det som behöver reformeras. Men vi måste början från början. 7

[close]

p. 8

Det är spännande att läsa de ”Allmänna grundsatserna” i Socialdemokraternas första partiprogram, som antogs 1897. *** Socialdemokratin skiljer sig från andra politiska partier därigenom, att den vill helt omdana det borgerliga samhällets ekonomiska organisation och genomföra arbetareklassens sociala frigörelse, till betryggande och utveckling af den andliga och materiella kulturen. Hufvudorsaken till de lyten, som vidhäfta våra dagars civilisation, är nämligen det privatkapitalistiska produktionssättet, som upplöst de gamla småborgerliga samhällsförhållandena, samlat förmögenheten i ett mindretals händer och delat samhället i arbetare och kapitalister, med mellanliggande lager af dels försvinnande äldre samhällsklasser – småbönder, handtverkare och småhandlande – dels uppkommande nya. Den privata eganderätten till produktionsmedlet var i förra tider en naturlig betingelse för produktion, i det den tillförsäkrade producenten hans produkt. Men i samma mån stordriften undantränger handtverket, arbetsmaskinen verktyget, världshandeln och massproduktionen nedbryta alla marknadsgränser, i samma mån blifva de verkliga producenterna förvandlade i en klass af lönarbetare, som i sig upptager den gamla medelklassens nedsjunkande rester och har till sitt sociala kännemärke egendomslöshet med däraf följande beroende och förtryck. Arbetsprocessens utomordentliga tekniska utveckling, den oerhört stegrade produktiviteten hos det mänskliga arbetet, det ständigt pågående öppnandet af nya produktionsfält, allt detta, hvarigenom nationalförmögenheten mångdubblats, medför blott å ena sidan ett onaturligt hopande af rikedomar, å andra sidan en kolossal tillväxt af arbetareklassen. Men samtidigt tvinga dessa förhållanden och denna ödesdigra tendens i samhällets utveckling arbetarne till en motverkande rörelse. De organisera sig som klass för att af arbetsprodukten tilltvinga sig så stor del som möjligt i arbetslön. Sålunda uppstå fackföreningarna och den alltjämt fortgående, allt väldigare for- mer antagande kampen på den nationella och internationella arbetsmarknaden mellan arbetare och arbetsköpare, en kamp, som aldrig skall upphöra, förrän arbetareklassen upphört att vara en klass af lönarbetare. Detta åter kan endast ske genom upphäfvandet af det privatkapitalistiska monopolet på produktionsmedlen och dessas förvandling till gemensam, hela samhället tillhörande egendom, samt den planlösa varuproduktionens ersättande med en socialistisk, samhällets verkliga behof motsvarande produktion. Socialdemokratin vill därför genomföra äfven arbetareklassens politiska organisation, sätta sig i besittning af den offentliga makten och efter hand förvandla till samhällig egendom alla produktionsmedlen – transportmedlen, skogarna, grufvorna, bruken, maskinerna, fabrikerna, jorden. Arbetareklassens intressen äro de samma i alla land med kapitalistiskt produktionssätt. Med utvecklingen af världshandeln och produktionen för världsmarknaden blifver arbetarnes ställning i hvarje land beroende af deras ställning i öfriga land. Arbetareklassens frigörelse är därför ett verk, hvari alla kulturfolk måste deltaga. Med erkännande häraf förklarar sig Sverges socialdemokratiska parti vara ett med socialdemokratin i andra länder. *** D et är många trådar som tittar fram också i dagens och framtidens samhälle när man funderar kring de utgångspunkter 1897 års programmakare formulerat. För det första kopplingen mellan det andliga och det materiella. Här har vi dessvärre under lång tid valt att undertrycka det andliga för att istället understryka det materiella. Sannolikt har det på många sätt varit en riktig prioritering. Utan bröd och rättvisa föds inte en andlig utveckling. Men samtidigt får vi aldrig glömma den grundläggande orsaken till kampen för materiell rättvisa – den andliga utvecklingen. Hur ska en utveckling av vår grund i detta avseende formuleras? Hur knyter vi människors andliga behov till fortsatt samhällsutveckling? Hur förstår vi människans inre utveckling i förhållande 8

[close]

p. 9

D ör det tredje den självklart internationalistiska utgångspunkten. Hur jordens länder än styrs bör man nog kunna säga att all mänsklig ekonomisk verksamhet runt vårt jordklot sker med utgångspunkt från ett ”kapitalistiskt produktionssätt”. Samhällsutveckling kan aldrig vara en fråga för några – det är en fråga för å var det en kolossalt växande arbetarklass alla. Inte bara i ett land, utan för alla människor som ställdes utanför frukterna av tillväxten, på jorden. Hur tar vi tillvara denna självklara genom den orättfärdiga fördelning av produkinternationalism i den fortsatta utvecklingen tionens frukter mellan arbete och kapital som av Sverige? Förstår vi i tillräcklig omfattning kapitalismen skapar. riskerna med den ofantVem är det idag? Är det ”Samhällsutveckling kan aldrig liga orättvisan mellan ”arbetarklassen”? Med människor och länder? vara en fråga för några – det är en samma utgångspunkt Hur kan rättvisa melsom 1897 – nämligen fråga för alla. Inte bara i ett land, lan folk och länder bli frågan om rättvis för- utan för alla människor på jorden” en hävstång till utveckdelning av produktioling? nens frukter kanske det istället är de som ställs utanför arbetarklassen - de som ställs utanför För det fjärde idén om hur samhället ska styras. möjligheten till lönearbete - som är ”kolossalt Att demokrati är den enda – inte bara den bästa växande” (för att något låna språkbruket från – formen för att styra ett samhälle. Man kan väl 1897 års program)? inte säga att de ”Allmänna utgångspunkterna” i 1897 års program var särskilt tydliga när det Begreppet ”arbete” har kommit att bli liktydigt gäller samhällsstyrningen. Men å andra sidan med ”lönearbete”, alltså en arbetsinsats som räcker ju formuleringen i den första av punktutförs i utbyte mot lön. I själva verket är ju den satserna långt: ”Allmän, lika och direkt rösträtt definitionen av ”arbete” nödvändig för att forvid politiska och kommunala val för alla till mulera de ideologiska utgångspunkter som alla myndig ålder hunna medborgare, utan någon ideologier, inte bara den demokratiska socialisaf könsskillnaden betingad olikhet.” men, bygger på. I grunden handlar det om förutsättningen att materiella resurser är knappa, å en punkt är jag trygg och lugn. Och det måste tillverkas och därefter fördelas. handlar om vem som kan och ska ansvara Men är det längre en korrekt utgångsför samhällsbygget enligt den demokratiska sopunkt? Med den mekaniska och digitala cialismen. Vi hittar en riktigt tydlig formulering utvecklingen, kombinerat med utförsta gången i 1975 års partiprogram (avsnittet vecklad kunskap om resurseffekom ”Demokratisk socialism”): tivitet, kommer i realiteten inte ”Den demokratiska socialismen bygger ytterst knapphet på materiella resurpå en tilltro till människornas vilja och förmåga att skapa ett samhälle präglat av gemenskap ser att vara ett problem. Istället är problemet hur de materiella och mänsklig värdighet.” Socialdemokratin måste nu på allvar ta sig an resurser som faktiskt finns proden grundläggande diskussion och analys av ducerade ska fördelas? (Jag påvåra basala värderingar och utifrån dem också står att vi i Sverige, men därmed göra en aktuell och framtidsorienterad analys inte alls över hela världen, av reformbehoven. till samhällets utveckling? För det andra analysen kring den tekniska utvecklingens effekter. Vi lever nu i en tid där ”jobless growth” är en realitet. Socialdemokratin har under 1900-talet – ja kanske partiets hela levnad – definierat människors rätt och skyldighet till delaktighet i samhällsbygget som rätt till ett lönearbete och skyldighet att dra sitt strå till stacken. Den tekniska utvecklingen skapar nya rikedomar som genom ägandet av produktionsmedlen blir ojämlikt fördelade. Så var det då, och så är det nu. nått till den punkten) Då kan inte längre ”arbetet” som växlingsmetod vara den grund varpå ideologierna vilar. Ska ”arbete” istället handla om vars och ens rätt att delta i skapandet av samhället? F P LARS G LINDER Ordförande Socialdemokrater för tro och solidaritet i Sörmland 9

[close]

p. 10

VI GÖR TIDNINGEN Sara Karlsson Riksdagsledamot från Eskilstuna, brinner extra för miljö och jämlikhet. Johan Rocklind Kommunalråd i Gnesta, brinner extra för globala frågor och mänskliga rättighteter. Sofia Amloh Miljönämndsordförande i Nyköping, brinner extra för facket och jämställdhet. Linda Håkansson har tagit bilden på framsidan och Erik Unnerdal bilderna på redaktionen. Oskyldiga i övrigt. WE WANT ERA ÅSIKTER Skriv en krönika, ett reportage, en debattartikel eller varför inte en recension av en bok eller film. Skicka text till eller kontakta redaktionen på sirorelse@gmail.com

[close]

Comments

no comments yet